Augusti

 

Varmt har det varit i augusti, alldeles väldans oväntat varmt. Knasen har helst legat still och längtat efter en badsjö. Långa promenader på dagtid ville han inte alls vara med om. Vi kunde nog inte ha flyttat till hus ett bättre år. Först en rejäl snövinter följt av en fantastisk vår och så denna sommar. Måtte hösten hålla måttet också.

Mina magiska (eller var det mexikanska) rötter började äntligen blomma. Det kom vita, gula, rosa, röda och rödgula blommor. Om jag lyckas hålla liv i den till nästa sommar, så ska den gula kunna bli rosa, den vita gul osv. Men jag får nog sätta om dem i en annan kruka, för den här har inga hål i botten. Trots att den är till hälften fylld med lecakulor, så är det svårt att reglera vattenmängden. Man lär av sina misstag - krukor ska man inte bara köpa för utseendets skull! :)

Blomsterängen var som vackrast i mitten av månaden. Vallmo, blåklint och rödklint blandat med flera blommor jag inte kan namnet på. Nu har också de börjat ge upp, men vi hoppas att de kommer igen till nästa år. Gärna spridda ut över vildängen!

Den lilla blå liljeklockan har blommat länge. Stor var den inte, men ihärdig. Nu har den börjat vissna, men än blommar en och annan klocka.

Luktärterna mot väggen skiftade från vitt till rosa och slutligen till en mörkröd ton. Och vad härligt de doftar!

Krassen har blommat vackert fram till slutet av månaden. En mask (kål-?) har visst varit i farten och ätit upp krassen hos folk i sommar. Och visst är det något som ätit på bladen, men vi har kunnat njuta av prakten ändå.

Ampeln med femtunga och en liten namnlös rosa blomma har hållit jättebra hela sommaren. Den här kombinationen kan jag tänka mig fler gånger. Men det finns visst en tålig blomma som heter snöflinga, som skulle kunna gå att kombinera med femtungan också. Vi får se vad det blir till nästa år.

Både Inger och jag köpte varsin änglatrumpet i våras. Inger satte sin på balkongen till att börja med och där växte den sig stor och stark. Sedan fick den komma hit ut till Tullen, där den blev nergrävd i jorden. Den trivdes lika bra där och fortsatte att växa. Nu blommar den för fullt. Stora vackra klockor som går från vitt till rosa pryder växten.

Min trumpet satte jag i en likadan kruka som mexikanska rötterna, dvs en utan hål i botten. Den satte jag sen ut på altanen, vilket visade sig vara för tidigt, för den tålde inte väder och vind så bra. In med den i växthuset, och där började den växa sig stor igen. Efter ett tag tyckte jag att den var mogen att komma ut igen och den här gången gick det bra...tills den fick för mycket vatten. Trumpeter ska ha mycket vatten, men det gäller att vara försiktig, när den står i en kruka utan avrinningshål. Min bättre hälft tydde tyvärr de gulnande bladen som att den var töstig och höll på att torka ut och gav den ännu mera vatten, och så föll alla stora vackra blad av. Nu är den en pinne, som fortfarande lever och vars små gröna blad växer igen, men några blommor lär jag inte få se på den.

Augusti är också den stora skördemånaden. I växthuset mognar nu tomaterna fortare än vi hinner äta upp dem. I handen på bilden ser ni de allra första exemplaren.

Squasharna växer sig också allt större. Här ligger några präktiga exemplar, men jag lovar, det finns större kvar i landet. :)

De polkagrisrandiga rödbetorna är också klara att ätas nu. Jag kokar dem och äter dem med smör. Riktigt gott!

Gladioluslökarna har också vuxit upp och stått vackra mot torp- och husvägg. Nåja, en del har nästan mer legat ut med marken, men vackra är de och sådana ska jag ha nästa år också. Vita, gula och aprikosfärgade blommor hade de.

Lejongapen jag drev upp från frön, och som sen Inger planterat ut, har också varit tacksamma blommor som stått länge i rabatter och krukor. Dem kan jag också tänka mig till nästa år igen. De lejongap jag köpte i våras var inte alls lika fina som de här.

Bara en korg med kantareller blev det i augusti, sen satte torkan in. Kanske hinner det komma fler om vi får lite regn någon gång.

Så var det dags för bonden att skörda vetefälten. Det är roligt att kunna följa årets skiftningar på åkrarna också. Sedan vetet var tröskat och ivägforslat, så samlades halmen upp i dessa runda balar, som prydde fälten några dagar. Nu är det bara stubbåkern kvar, men intill står nyharvade åkrar beredda att starta nästa års växtprocess..

Åtminstone ett av tranparen fanns kvar under skördetiden. De gick lugnt och åt, medan jag fotade med en åker emellan. Idag såg jag en stor rovfågel, som jag tror är en blå kärrhök. Den svepte fram lågt över åkrarna ner mot sjön. Ljus med klart mörka vingspetsar. eller är det månne en ljus ormvråk? Stor är den i alla fall.

I drivbänken står persiljan grön och tät. Mats har tagit in en del, som han sköljt och klippt och frusit in. Men det är knappt så det märks.

 

När senapsbladen tog överhanden, så rensade Inger och jag bort dem. Sedan fortsatte Inger att rensa undan. Mats och hon skördade nästan all lök också. Den hänger nu på tork i garaget.

Så allt var frid och fröjd, trodde vi, tills vi en morgon fann all potatis uppbökad och delvis äten och löken uppdragen, men inte äten. Kunde det varit ett vildsvin, som kommit på besök? Men vid en närmare titt på jorden, så fann vi avgörande spår...

...av rådjursklövar! Vi som gått omkring och varit glada över att de inte brytt sig om oss. Vi räddade vad som kunde räddas av potatisskörden. Morgonen därpå var det nya spår på plats, men tji potatis fanns kvar. Så i stället har de gått över till att småäta på de nerfallna åpplena, och det kan de väl få.

Har ni några råd att ge vad beträffar rådjur i trädgården, så tar vi tacksamt emot dem.

Äpplena, ja - där gissar vi fortfarande vad gäller den röda sorten. De andra har vi inte ens börjat gissa på ännu. Att det är en tidig sort, står klart. Att de blir röda är också klart. Att det inte är Åkerö är också klart. Men sen har vi fastnat. Lobo har varit på förslag och är inte helt avpolleterat, men hur bär man sig åt för att fastställa vilken sort det är?

Pumporna växer sig allt större, men inte är de i 53-kilosklassen, vilket lär ha förekommit på en tävling i Uppsala. Det blir väl till att hitta pumparecept snart. Pumpapaj har man ju hört talas om, men jag har aldrig ätit det. Är det gott?

Tänk att en solros, allra helst en oplanerad, kan vara till så stor glädje. Den utstrålar en sådan växtkraft att man blir glad av att se den. Härom morgonen såg jag en liten solros som slagit rot vid vägkanten. Den lockade också fram ett leende. Vi hoppas på att kunna servera fröna till fåglarna när det blir kallare ute.

Vi har en lyktstolpe på tomten, som legat nästan helt inbäddad i en tall. Detta gjorde dels att ljuset från lampan hade svårt att komma till sin rätt, dels att tallen hotade intilliggande elstolpe, så en dag tog Mats handsågen och sågade ner den till blivande ved. Och naturligtvis valde han en av de allra varmaste dagarna att dvetta sig igenom detta jobb! :)

Så här, de sista dagarna i augusti, håller en annan stor förändring på att ske - vårt hus byter färg. Från gult till rött. Det känns bra, och vi tror att vi kommer att trivas med den nya färgen. Men spännande är det att se hur huset byter skepnad. Nu blir det dessutom lite mer enhetligt med det röda torpet. Nästa år blir det förhoppningsvis garagets tur också.

Med en bild av sommartorpet, tackar vi för denna gång. Ännu är det inte höst och lite mer ska väl kunna hända i trädgården till dess, så vi ses bort emot oktober igen.

Lev väl till dess

hälsar

Agneta & Mats i Tullen