Välkomna till ett nytt år med oss i Tullen! I år kommer jag att försöka hinna lägga in engelska texter också, då jag ju faktiskt har vänner i andra länder, som tittar in här ibland. Jag gör den texten i en något avvikande färg.

Welcome to a new year with us in Tullen! This year I will try to make time for some English translations, as I know you might be from another country, unable to understand Swedish. I'll use a slightly different colour for this text.

Än så länge håller vintern sitt grepp om oss och om fåglarna. De äter och vi matar. Vi märker också att våren är på väg, genom den allt mer intensiva fågelsången i buskarna. Igår kväll hade vi förresten storfrämmande - en stor fågel, troligen en uggla - svepte ner från taket, när vi kom hem i kvällsmörkret. Det hör sannerligen inte till vanligheten.

It is still very wintery here. We keep feeding the hungry birds with sunflower seeds and peanuts. There are lots of them. We notice that spring is on its way through listening to the more intensive singing in the bushery. Yesterday evening we had a rare guest - an owl swept down from the roof as we arrived home.

Så här mysigt kan vi ha det, när vi dukar för gäster. Här är ännu julsakerna kvar. Det var de fram till Tjugondag Knut. Sen plockades de undan i ett huj. Bland alla hopsamlade julsaker står två fina födelsedafsbuketter och väntar på att få plats.

This cosy our table set for guests can be. The Christmas decorations are still there. They stayed up till the 14th January, as we have a special day on the 13th when we throw out the Christmas tree. Among all the gathered Christmas stuff are two lovely birthday flowerbouquets waiting for more room.

Mats hade roligt och smashade pepparkakshuset med stor iver. Mellan varje slag tog han en bild. Ibland är det härligt att få vara destruktiv!

Mats had fun smashing the ginger house to pieces. Between the punches he took photos of the procedure. Sometimes it's a great feeling to be allowed to be destructive!

Här är några morgonbilder. Det snötyngda molnet i den första bilden färgas vackert av soluppgången. Det vilar en stillhet över bilderna, som stämmer för det mesta, för här är det vanligen bara vi och våra djur. Men några gånger per vinter bryts stillheten av dånet från en snöscooter.

Here are three morning pictures. The snow filled cloud in the 1st picture is beautifully coloured by the rising sun. There's usually a feeling of calm around us, but a couple of times every winter the stillness is interrupted by a snow scooter at high speed.

Vi fick aldrig upp all purjolök i tid. Sen, sa vi. Sen blev det vinter och nu sticker de upp ur snön som en påminnelse i ögat.

Den gamla ladan uppe vid grannarnas hus är ett tacksamt objekt att fota - särskilt så här i vintertider med en massa snö.

We never got all the leek out of the soil before winter hit us. Now they stick up out of the snow to remind us.

The old barn near our neighbours house is a nice object to take photos of. Especially at wintertime with lots of snow.

Till vänster ser ni spåren av en törstig hund. När Knasen har tröttnat på att slicka snö, så går han på egen hand ner till bäcken och dricker. Det brukar finnas ett öppet hål under en tall även när det är smällkallt ute.

Det blir fina blå skuggor i snön i solljus, som här i diket vid närmsta åkern.

Inga bilar har kört upp spår på lilla vägen ner mot skogen i vinter. En och annan jägare har passerat, men till fots.

To the left you see the tracks of a thirsty dog. When Knasen is tired of licking snow, he strolls down to the creek on his own. There is usually a hole in the ice under a pine, even when it's more than ten minus in the air.

The sun on the snow makes lovely blue shades, like in this ditch along a nearby field.

No cars have made tracks on this small road leading down to the forrest. Some hunters have passed, but on foot.

Två olika eftermiddagar. Under den första sken kvällssolen på granarna på andra sidan vägen och gav dem den där speciella aftonlystern. Den andra eftermiddagen vällde dimman in från sjön just när lamporna tändes i buskarna.

Two different afternoons. During the first one, the sun shone onthe trees across the road giving them a very special light. The other afternoon fog spread from the lake just as the lamps in the bushes were lit.

Gissa vem som fick ett nytt stativ i födelsedagspresent? Nu blev det genast lättare att fånga in allt det vackra ljuset från buskar och väderkvarn. De här ljusen får hänga med ett tag till, för vi behöver ljuset i mörkret.

Guess who got a tripod as a birthday present? Now it's easier to catch all the beautiful light from the bushes and the small windmill. This lights will remain for a while as we need the light in the dark here.

Knasen är bra på att ta egna promenader. Han behöver gå ut så många gånger p g a medicineringen att vi ofta släpper ut honom på egen hand. Då går han och tigger mat hos pappa i torpet, slickar snö, rullar sig i snön och går iväg och uträttar sina behov. Han har varit riktigt piggelin efter jul. Vi håller tummarna.

Knasen is good at taking his own strolls. He needs to go out a lot, due to his medication, that we often just let him out on his own. Then he goes begging food from my dad in the small cottage, licks snow, rolls in the snow och walks away to do his natural needs. He's been quite lively after Christmas. We cross our fingers. (I might have to tell you that he has a heart problem, and the vet has told us to be glad for all the weeks we get. We are now counting months:).)

Molly, vårt lilla yrväder, är förstås lika lekfull som alltid. När det inte är freesbeen som gäller, så är det bollarna. Helst ska hon ha en i munnen och en att dribbla med eller hålla fast hårt med tassarna.

Molly, our little , is of course playful as always. If it isn't chasing the freesbee, it's a matter of balls. Preferably she should have one in the mouth and one to dribble or hold on hard to with her paws,

De gillar varandra, och Molly har alltid känt sig trygg med Knasen. Hon skulle nog bara önska att han skulle vilja leka med henne, men det har han vuxit ifrån. Ibland jagar de i alla fall efter samma boll. Då vinner förstås oftast Molly, som är liten och snabb, men ibland, som här, är det Knasen som stolt kommer med bollen.

They like each other and Molly has always felt secure with Knasen. She just wishes he would play with her, but he has outgrown that. Sometimes they chase the same ball. Molly almost always is the winner, but sometimes, like in this picture, Knasen proudly comes back with the ball.

Vi hoppas att vintern håller i sig ännu ett tag. Det är skönare med snö än med lera och slask. Snö har vi fortfarande gott om, som sagt, men igår töade det och fler tödagar är visst på väg.

We hope that winter will keep its grip yet a while, Snow is better than mud. There is still plenty of snow, but yesterday it was warmer and more thaw is expected in the near future.

Snökramar från oss i Tullen (Snowy hugs)

Agneta & Mats