JULI

Hej, i sommarvärmen! Här har det jobbats, som ni ser. Mats har målat klart garaget, så nu är vi en helt röd enhet och matchar det gamla torpet mycket bättre. Men det var ett sjå att hitta skugga, för att inte måla i för stark värme - för varmt har det ju varit, som ni alla vet. Inte har det regnat mycket här heller. I förra veckan kom det äntligen en riktig rotblöta, 25 mm på 1½ dygn. Men för övrigt har det mesta av regnet passerat runt om oss, så då blir det till att sköta vattningen själv.

Jag har också roat mig med att måla. Förutom att måla om de gamla partierna på altanen, så har jag också målat ett hus. ;) Klockhuset hängde på altanen gammalt och grått, så jag tog av husfärgen och målade det i matchande färger. Det blev klart gladare att titta på. Sen köpte jag också två zinkhinkar på Jula. Den ena har fått lite blommor påmålade. Den får väl räknas som en experimenthink innan jag sätter igång med nästa.

Jag har varit på Allsång på Skansen! Det var Lasses finalprogram och varmt som sjutton. Vi åkte dit mitt på dagen, men vad hjälpte det - vi kunde lika gärna ha kommit dit vid 19-tiden, för vi hamnade längst bak och såg just ingenting. Men vi var där! :) Och hörde gjorde vi och det var ju en fin dag, so what!!!

Jag passade i alla fall på att ta ett par bilder som kan illustrera djurlivet här i Tullen. Det har det varit gott om, vill jag lova. En kväll då jag tog kvällsvarvet på vår lilla traktorväg, så såg jag plötsligt några vildsvin ett fält längre ner. De sprang i full fart i riktning mot sjön. Trots det tyckte jag att det var bäst att gå hem med hundarna. På gårdsplanen stod Mats och jag berättade vad han just hade missat. Då säger han att han ser dem. Mycket riktigt! På traktorvägen, ungefär dit jag hade gått dök det upp två stora svin och ett okänt antal små. De korsade traktorvägen med siktet ställt på stora vägen. Vi ropade på Inger och hämtade kikaren. Det största svinet var stort, såg mest ut som ett huvud på fyra ben. De andra sällade sig till det däruppe på vägen. Då kom en bil som tutade på dem, så de skyndade ner till vår traktorväg igen. Där tvekade de om vad de skulle göra. De stora svinen höll ett vakande öga mot oss, där vi stod på tomten ca 100 m bort och tittade. Den stora tog några kliv emot oss, och då tyckte jag att det var bäst att få in hundarna. Mats stannade ute och han fick se hur de snabbt sneddade över fältet ner bakom vår tomt. Där ställde sig de vuxna svinen med ansiktena mot Mats medan de små sprang på ett fint led ned mot skogen. Elva kultingar kunde Mats räkna till. Sedan stannade de ett tag nere vid ån, innan de försvann tillbaka till skogen igen. Ett par kvällar senare såg jag dem igen bortom dammen i sällskap med våra tranor och ett par rådjur.

Häromkvällen var fyra älgar ute och festade på säden i en av åkrarna nedanför oss. Efter en stund såg vi att det fanns fler djur i säden - vildsvin igen, förstås. Dessutom såg Mats en grävling alldeles vid tomtgränsen. Räven har vi också sett ett par gånger. Vi tycker att det är lika roligt varje gång vi får ta del av naturlivet. Ett tag placerade Mats dessutom våra trästolar så här och sa att det var vår egen biosalong. :)

 

Mindre roligt var det väl den morgon vi upptäckte att vi hade haft direkt besök av naturen. Vi gissar att det är vildsvinen, men kanske är det rådjur. Förra året hände ju samma sak, men då var det inte så mycket potatisplantor kvar. I år slog de till, när vi bara hade skördat några stycken. Jisses vad de måste ha festat. Vi lyckades skrapa ihop ett par måltider potatis, som låg kvar i jorden. Till nästa år måste vi skaffa ett bättre försvar. Lök, vitlök, bönor och morötter ratade de.

Jag undrade förra månaden om någon kunde gissa vad det var för frö jag hade satt. Nu kan det avslöjas att det är en bananplanta. När nu potatislandet var skördat, så tänkta jag att det skulle vara en god jord för bananplantan och satte glatt ner den där. Nästa dag hittade jag den uppryckt och söndertuggad uppe på jorden. Ratad, men uppryckt. Suck! Nu har jag satt den i en rabatt på framsidan av huset. Det ser ut som om resterna överlever, så jag får fortsätta och se hur det går att försöka driva upp en bananplanta. Säkert ett projekt som kommer att misslyckas, men spännande så länge det varar.

En annan Madeiraväxt är den här anemonen, framsprungen ur en lök. Jag hade ingen aning om vad det skulle bli, när jag satte dem, men det här är ett resultat. Ur andra krukor spirar lansettliknande blad, som jag ännu inte vet vad det blir av.

Och här ser vi en del av det som djuren ratade - bönor som börjar bli färdiga att plocka. Det här är Ingers hjärteprojekt och jag hoppas jag handskas rätt med dem, om vi nu måste skörda innan hon kommer tillbaka från besök hos dottern i Göteborg.

Annat som har eller ska skördas är gurkan, pumporna, svarta vinbären och hallonen. Några av vinbärs- och hallongrenarna måste bort, för där ska det bli ett förråd innan sommaren är slut. Hallonen är stora och fina och vinbären räcker till lite gelé. Det blir inga stora pumpor i år, för det var något djur som åt upp de embryona, så till årets halloween får vi nog lov att köpa pumpor att skära i.

Vi trivs så bra med att ha de öppna vidderna runt om oss. Baldersbråfältet är nu besprutat och ska väl snart plöjas och harvas och sås. Nedanför ligger den åker vi såg älgar och vildsvin i. Svensk sommar när den är som bäst! :)

Månen var vacker i juli, kanske framför allt för att vi kunde se den varje dag. Det är inte alltid så lätt att fånga den på bild, särskilt inte med digitalkamera, men här kom den med hyfsat bra.

Ibland är det också kulatt leka lite med de bilder man tagit. Se här bara!

Och ibland får man tacka nödiga djur, för att man kommer upp i ottan och kan ta sådana här stämningsbilder med vackra dimslöjor över fälten. Klockan var väl ungefär 5 och jag bara måste gå in efter kameran för att dokumentera skönheten.

Det här är ännu ett av Ingers projekt - Tuttifruttirabatten. Här har allt hamnat, som vi annars inte visste vad vi skulle göra av, och det är en härlig färgprakt i den nu. Där växer flera olika sorters rosor, rosa och röda, verbena i allsköns färger, tobaksblommor, luktärter, leverblommor, tagetes, lavendel, astrar, höstastrar, några madeiralökar och en fredskalla. I krukorna intill växer det bl a nejlikor och ballongblommor. Där står också två solcellslampor, som lyser upp rabatten nattetid.

Här är några av blommorna i närbild: astrar, höstastrar, röd ros, verbena och ballongblomma.

I andra rabatter lyckades en iris överleva hundarnas angrepp, den vita klockan blomma vackert länge och börjar riddarsporrarna växa till sig.

Och på husets framsida blommar rudbeckian vackert. Jag trodde jag hade satt högväxande rudbeckior, men än så länge är de bara några decimeter höga. Så kan det gå ibland. Men vackert gula är de!

I korgar, lådor och krukor blommar det för fullt. Krasse, luktärter, surfina, busklobelia, snöflinga, husarknapp och nejlikor sätter färg på trädgården.

Och så gör även växterna i rabatten under köksfönstret. Löjtnantshjärtat blommade nästan hela juli ut, men nu verkar den behöva vila. Den vita rosen frodas dock än. Den har en enorm växtkraft och måste beskäras med jämna mellanrum, för att inte växa för fönstret.

Här har vi också kunnat njuta av denna fantastiska lilja, som jag köpte som krukväxt förra året. Den verkar trivas i rabatten mellan rosbuske och beriberi.

Den rosa rosen började blomma före den gula, som just kommit igång. Jag är nog mest förtjust i knoppstadiet, men också den utsprungna rosen har sin tjusning.

Vallmon kommer nog från både förra årets och årets blandade sommarfröer. De verkar vara de tåligaste i kampen om plats med allsköns ogräs. Men så finns det ju de som räknar vallmon till ogräs också.

Schhh! Tittar mig förskråckt omkring. Vi är olagliga! Bovar och banditer! Förskräckliga människor! Men utan att riktigt förstå det.;) Vi räfsade ju ihop alla fågelfröskalsrester från gräsmattan och körde ner det till denna komposthög. Tidigt såg vi att det spirade solrosor ur fröskalen, men sen reste dig den här hampan upp i mängden. Jo, hampa, sa jag. Sån där som cannabis kommer ifrån. Så vi är visst riktiga knarkodlare nu - hampan och vallmon - vad ska det bli av oss??? :D

Jag hoppas att även den mest nitiske narkotikaspanare förstår att vi inte odlar detta för missbrukets skull, utan att det bara var något som hände.

Vår vackraste solros har slagit rot i den andra komposten. Den ser ut att få många frön för hungriga fåglar att festa på.

Det blommar överallt. Bland bären växer de här vackra malvorna. En kollega upplyste mig om att de liksom snurrar upp sig när de slår ut. Tacksamma är de i alla fall - börjar blomma tidigt och blommar länge.

Den här nyponbusken, som står för sig själv på tomten, blommar senare än de andra, men nu är blomningstiden över också för den och bärembryona är på gång.

Den här platsen var skön ett tag i sommar, men nu är det alldeles för varmt för att sitta här dagtid. Här funderar vi på att lägga någon form av trall också, för gruset bara skvätter omkring överallt, när hundarna far fram.

Det har hänt lite nytt på fågelbadsfronten också. Det gamla blå badet har blivit ommålat till den röda husfärgen. Den blå färgen flagnade tyvärr bort. Vid sockertoppsgranen har Mats placerat en navkapsel han hittade bland skroten bakom garaget. Han har idéer, den mannen! ;)

Molly finns runt omkring oss hela tiden. Hon sitter, ligger, står, men mest av allt är hon i farten och jagar sina älskade bollar och frisbees. Vissa dagar äter hon med god aptit, andra ratar hon maten eller äter bara en gnutt. Konstigt, så mycket som hon rör sig! Ingen kan beskylla henne för att vara överviktig, i alla fall.

Med Knasen är det värre. Han kommer av naturliga skäl inte med på bild lika ofta som Molly, för han har mest legat still i skuggan i sommar. Han har haft problem med diarré och verkat allmänt hängig. Flera gånger har han smitit ner till den lilla ån och badat. Inte så farligt, tyckte vi, för den ligger bara nedabför ängen. En dag tog vi med oss hundarna på en promenad ner till sjön, för att se om Molly var en badhund och låta Knasen få ett härligt dopp. Den lilla damen ville inte alls veta av det där med att bada, trots att hon har simhud mellan tårna, men Knasen njöt.

Några dagar senare kom grannfrun över och sa att de hade fått gäster, som sett en svart labrador uppe på vägen, som var nära att bli överkörd. Kunde det vara vår? Jovisst var Knasen borta. Han som aldrig har gett sig iväg mot stora vägen, hade nu fått en idé i sin skalle om att han behövde ett bad. Vi skulle aldrig ha visat honom hur man går till sjön. Mats gick iväg på traktorvägen, medan jag stängde in Molly och tog bilen runt. Mats stod uppe vid vägen och väntade - ingen hund i sikte, varken vid sjön eller på vägen. Vi såg väl båda bilden av en överkörd hund i diket framför oss, och skulle just köra en bit för att se om vi kunde hitta honom, när grannen på andra sidan vägen där vi befann oss, kom och undrade om vi letade efter en labrador. De hade tagit hand om honom och nu låg han helt utslagen och sjöblöt på deras tomt. Vi lyckades få in honom i bilen (45 kg hund är inget man med lätthet flyttar på) och åkte lättade hem.

Men nu började vi förstå att det var något som alldeles på tok med honom. Han låg kvar i bilen en lång stund, innan han orkade hoppa ur. Iväg till veterinären, som efter ett par undersökningar nu har funnit att han faktiskt har förmaksflimmer på hjärtat. Inte konstigt att han har varit så loj. I fortsättningen blir det till att äta hjärtmedicin, men vi hoppas att den ska hjälpa honom tillbaka till ett roligare och mer aktivt liv. Stackars gubben!

Och där tror jag att vi lämnar er denna månad. Något måste ju finnas kvar att berätta om nästa månad också. Det får gärna bli lite svalare och regn lite då och då skadar inte växtligheten. Vi trivs i alla fall med livet i Tullen!

Ha det så gott, go´vänner!

Mats & Agneta