Oktober

 

Så sitter tuppen välkomnande på plats igen, och det känns bra. Han har hunnit bli en del av "familjen" vid det här laget.

Oktober var grå och våt i inledningen, men mot slutet har vi haft några riktigt vackra höstdagar med frost och is. Särskilt morgnarna har ett särskilt lyster och det är vidunderligt vackert att se solen ge molnen gyllne kanter.

Fåglarna äter oss snart ur huset. Vi är redan inne på tredje säcken solrosfrön. Men vad gör det, det är ju så himla roligt att sitta inne och kika på dem. En enda bergfink har vi sett - kommer inte de i flockar i flyttider?

Vägen ner till vårt hus är bitvis kantad av träd på båda sidorna. Där började löven falla tidigt.

Tomten börjar bli vinterbonad. Alla plastmöbler är undanstuvade i väntan på nästa vår. Kvar finns idag bara den vänstra ampeln, men också den ska bort nu. Den blommar inte längre, men är grön.

Fortfarande hänger ett par äpplen kvar, retfullt utom räckhåll. Det blir nog till att skaffa en åppelplockare till nästa år. Kanske kan fåglarna glädjas åt dem i alla fall.

Åkrarna är plöjda och harvade och till en del sådda också. Nu gör sig naturen klar att övervintra för att åter bereda oss glädje till våren igen. Men innan dess hoppas vi få se en hel del snö på fälten.

Vi är nöjda med vårt "nya" röda hus. Tänk ändå vad lite färg kan göra!

Vad härligt det är att vi har fyra årstider! Det finns alltid något nytt att vänta på och längta till. De sprakande höstfärgerna är något alldeles speciellt. Härligt ögongodis!

Bollchrysantemen höll länge, men när det blev flera minusgrader om nätterna gav också den upp. Nu har Inger smyckat den krukan med mossa och nypon, en fin höstkruka.

Rabarbern är åter bara en tuva i graset, i rabatten finns bara några rosor kvar och åkern, som förra året låg i träda, har nu plogats upp. Det händer hela tiden någonting nytt.

Ännu en morgon med fina dagrar.

Nyponen hör till höstens glädjeämnen. De lyser så fint och länge bland grenarna, som långsamt avlövas.

Is på vattentunnorna har vi haft vid flera tillfällen. Hundarna älskar att springa efter isbitar, så vi brukar ta upp det frusna istäcket och krossa mot backen. Men jag gillar också att titta på de mönster som bildas i istäcket.

Kan inte låta bli att lägga in ytterligare några fågelbilder. De två första visar intensiteten i ätandet, den tredje visar en ny besökare, nämligen en nötväcka.

Får man inte plats vid bordet, så går det ju att leta upp nedfallen mat också. Och ute på fältet har ibland kråkorna kongress. Här gick en hel hög omkring och sökte föda.

En nyponram runt utsikten mot grannen på andra sidan vägen.

Att Knasen gillar bollar har ni väl förstått vid det här laget. Här är ännu en ur hans arsenal. Till och med när den här bollen är kall och stelfrusen, lyckas han få in den i munnen. Hans gap är enormt! Tur att han är så snäll!

 

Glad höst på er allihop! Tullentomtarna Agneta & Mats som ivrigt väntar på julen!