Oktober

Här kommer lite blandade bilder från Mats och min kamera. Mats har varit till kalhygget och tittat hur där ser ut. Uppifrån berget tog han bilden ner över våra hus. Det gjorde han den första våren också - kul att se skillnaden. Nu är vi en röd enhet, då var vi gula.

Vi ser allt skillnaden i trädlinjen ner till oss. Allt timmer är nu bortforslat, så här råder lugn igen. Vi tackar för att de lämnade en kuliss av träd. Det är ju så härligt att se dem färgas alltefter årstid.

Tänka sig, fortfarande, en bit in i oktober, kan vi glädjas åt flera av våra växter. De röda höstastrarna väntar vi fortfarande på - de kanske inte hinner slå ut i år.

Rudbeckiorna ger inte heller upp. Dem ska jag se till att ha fler av nästa år. Jag tycker om deras varmt gula färg. Mats fick bollchrysantemerna i födelsedagspresent. En tradition sen förra året :).

Altanen står nästan tom och väntar på nästa säsong. Vad stor den känns utan möbler på plats. Nästan som ett dansgolv. Jag ser fram emot att snart se räcket inlindat i ljusslingor igen. De behövs i höst- och vintermörkret.

Av de två bananplantorna återstår nu bara en. Den andra blev uppdragen av en nyfiken liten hunddam. Men den som finns kvar verkar trivas och har snart höjt sig över fönsterbrädan. Den skotska flaggan stack jag ner i jorden för att hålla Molly borta, och än så länge har det fungerat. ;)

Anemonerna fick också leva sina sista dagar inomhus, men nu är deras tid över. I hörnet står en garderobsblomma. Den ska vara mycket tacksam att ha, sägs det.

Förr eller senare så tar kylan kål på växtligheten. Men också det vissna kan ha sin charm och vi vet ju att nästa år, så står där nya blomster och pryder rabatterna.

Baldersbrån är en livaktig blomma har jag upptäckt. Den kämpar länge ute på fälten.

Ölandstoken blommar för fullt med sina glada gula blommor. Den har vuxit rätt bra sedan förra sommaren.

Aronian iklädde sig vackert röda löv och ståtade med stiliga svarta bär. I år får de gå till fåglarna, men nästa år ska jag nog prova att göra sylt av dem. De ska ju vara mycket C-vitaminrika. Återstår att se om de är goda också.

Träden blir alltmer höstfärgade, men gräset är fortfarande grönt. Fältet, som Molly springer på, var fodervall i år.

Inget flyttblock från istiden, utan en sten nerifrån åkern. Det krävs mer än starka armar för att flytta på den.

Här kommer nu ett antal bilder med höstträd på. En eftermiddag var kvällssolen så otroligt intensiv, när den lyste på träden på andra sidan vägen. Både Mats och jag skyndade in och hämtade våra kameror, för att försöka fånga det vackra. Riktigt som verkligheten blir det ju sällan, men ni kan nog förstå hur vi njöt.

I samma veva, så dök det upp en regnbåge på himlen också. Den fanns på båda sidor om vägen, men möttes aldrig på himlen.

Jag vet inte om det bara är som jag tycker, men det har varit otroligt vackra molnformationer i år, både morgon, middag och kväll. Här följer några av den här månadens skönhetsupplevelser.

Frosten slog till med besked, ja, i slutet av månaden hade vi snö också, men det hann jag aldrig med att fotografera. Rabarbern tvärdog och finns inte mer, men fortfarande finns det löv på bärträden.

Purjolöken lever fortfarande kvar ute i landet. Vi får nog snart ta och frysa in den inomhus i stället.

När Molly inte är i farten utomhus, händer det att vi hittar henne stående i soffan för att spana ut. Hon har inte slagit ner någonting i fönstret än.

Men som vanligt, så är det ju helst freesbee och boll hon vill leka med. Håller vi på med någonting annat, så kommer hon med sin leksak och stirrar ut oss, tills vi tar oss tid.

Knasen kämpar på. Ett tag var han ofta väldigt illamående och ville helst ligga vid vattenskålen ute. Det här blev vattenskål på väg från altanen till garaget. Dög som huvudkudde också. Vi har varit till veterinären igen och fått veta att hjärtflimret inte minskat, och att vi ska vara glada åt varje vecka vi får med honom. Samtidigt fick han två nya mediciner, och de verkar ha gjort honom gott. för nu äter han med god aptit och intresserar sig mer för omvärlden. Han vill t o m vara med och springa efter bollar. Bara korta kast, dock. Heja, Knasen! :)

Bada vill han förstås göra om han får chansen. Här hittade vi ner till Långsjön en kylig höstdag. Vi trodde inte Molly skulle bli en badhund, hon var så väldigt försiktig de första mötena med vatten, men hej vad vi bedrog oss...

...den här dagen sprang hon som ett jehu i och ur vattnet och vid ett tillfälle simmade hon också. Till sist var de båda två på jakt efter samma pinne - Knasen släppte chevalereskt pinnen till damen. :)

Så nu går vi här i höstmörkret och längtar till nästa begivenhet - julen! Jag har tjuvstartat och köpt hem bl a dessa tomtar från Fullerö handel utanför Uppsala. En härlig butik! Men inte ens på konferensresa till Italien kunde jag låta bli - kom hem med en tomte och en speldoseglob. Är man jultokig, så är man.

Vill ni se vad jag såg på den resan, så kan ni kika in här: Italien

Ni som har det svårt med höstmörkret - stå ut,

för snart blir det ljusare igen. Jag lovar! :)

Varm höstkram från oss i Tullen

Agneta & Mats