December

 

Så har vi då haft årets mörkaste dag, men nu vänder det åter långsamt mot ljusare tider. Härute på landet, där det inte finns några gatlyktor, får vi ljussätta själva. Det har vi gjort också. Fler slingor och nät har kommit upp i vinter, och det betyder mycket, när man går på hundpromenader i mörkret. Det känns så välkomnande att vända åter mot hemmet.

Vi hoppas naturligtvis att också de som far förbi på vägen blir glada av att se ljusen. Ytterligare en slinga fick vi i julklapp av två systerdöttrar. Den lyser nu upp garaget tillsammans med en julstjärna i fönstret och vår vän snögubben.

En annan ljuskälla kom till av en slump. En av de nya vattentunnorna i plast glömdes bort och fick stå och frysa till med en massa vatten i. Det fick till följd att tunnan sprack, men ut ur den kom en gigantisk islykta. Först fyllde Mats den med grönt vatten. Sedan fyllde jag på med rött, men det var tydligen otätt, så jag fick till två röda ränder i stället. Sedan blev det töväder och all färg rann ut.

Vid nästa köldknäpp fyllde Mats den med gulfärgat vatten i stället. Sedan satte vi i en marschall till jul och tände vår fina lykta.

Även inomhus spred sig julstämningen. Först kom tomtarna på plats, sedan ljus, adventsljusstakar och andra källor till ljusstämning, som pepparkakshuset och vår lilla julby.

Strax före jul (ja, inte förr :)) så kom granen på plats. En alldeles lagom stor gran med grenarna på rätt ställen. Förra året hade vi ingen, nyinflyttade som vi då var, men i år ville vi inte vara utan. Granljusen sprider en alldeles särskilt härlig stämning i huset. Och vi som inga klappar skulle köpa till varandra - vi hade ju köpt Molly - fann helt plötsligt att det var alldeles fullt av paket under granen. Konstigt! ;)

Årets nyhet var visst flaskgrisarna, som dök upp överallt. Och naturligtvis hos oss också! Julbocken fann jag på julmarknaden i Österbybruk.

Det är härligt att sitta i köket och äta och samtidigt ha den fina utsikten. Roligt var det också att amaryllisen jag köpte slog ut lagom till jul. Förra årets amaryllis hade jag gett upp hoppet om, men min syster, som var på besök, undrade varför jag inte tog fram knoppen under diskbänken. Och minsann, hade den inte börjat gro! Nu är den också snart klar att slå ut, till nyår, kanske.

Det kalla vädret har gett fina fotomotiv. Frostiga dagar och fina morgonrodnader har vi haft att njuta av. Då är det härligt att bo på landet!

Det finns motiv både på långt håll och mycket nära. Och ibland kan man låta bolden ta form med hjälp av beskärning i datorn.

Och så var det de fina rodnaderna på himlen. Både bittida och sent kan molnen färgas vackert rosa i blålila toner.

Till sist måste jag ju också rapportera hur det går för lilla Molly! Hon växer och har intagit huset med storm. Nåja, Knasen blir allt lite trött på henne mellan varven, men han är snäll mot henne. Morrar bara när hon blir alltför tröttsam. Molly har helt klart adopterat Knasen. Hon går gärna och lägger sig tätt intill honom.

Annars är det bita som gäller. Det gäller allt från byxben, fladdrande morgonrockar, hundkorgsängen, köksstolar till det tillåtna som bollar, tuggben, gummiben och pipleksaker. Ett favoritobjekt att bita i är människonäsor, om man inte ser upp! ;)

En riktig buskompis har hon hittat i pappas Shaggy - en korsning mellan schäfer och siberian husky. Han har inte fyllt tre ännu och busar gärna. Först var hon rädd för honom, för han stormar fram i livet med våldsam fart, men Molly är en modig dam, så hon sprang snart efter honom utomhus. Inomhus började de leka på riktigt. Då fanns inte den minsta rädsla kvar i henne och Shaggy är mjuk i rörelserna mot henne. Men jisses vad det går undan! :)

Och med dessa bilder tackar vi för oss och önskar er alla ett gott slut och ett gott nytt år från Tullentomtarna Agneta & Mats!

PS Prövade en julgod dessert, som är värt att dela med sig av. Det är en kanelparfait med äppelsås.